Vardagsslit

Har nu varit två dryga veckor på ward A tillsammans med mina gamla bekanta från medicinplaceringen, at-läkarna Samuel, David och Boniphace. Har varit väldigt givande, och det har varit skönt att ha bekanta ansikten omkring sig och göra ganska vanliga avdelningssaker även om diagnoserna och behandlingen inte alltid är såsom jag är van vid. Överläkarna här, kardiolog Mlay, pediatriker Msomekele och pediatriker Hassanali är kunniga, och de två förstnämnda även undervisningsintresserade. Jag vill passa på att rekommendera mina efterföljare att satsa på att vara kvar lite längre på ett ställe om det funkar bra, för när man väl har gjort sig till ett bekant ansikte kommer man att bli mycket mer involverad i diskussionen kring patienterna.
Varannan dag har ward a intagning, och då kan dagarna bli ganska långa, klockan har blivit både sex och sju ibland. För mig alltså, at-läkarna brukar oftast vara kvar längre, även de som inte har jour.
Det är dock spännande att vara med då patienterna kommer och att vara delaktig i den initiala planeringen. Patienterna kommer ofta långväga ifrån, och med avancerad sjukdom. Man kan dock ana en trend att den lilla medelklassen som finns (statsanställda i högre positioner, större företagare osv) söker för betydligt mindre saker om de har en försäkring som täcker detta (tex fotvårtor på hudmottagningen). Det känns ofta som ett hån mot de mindre bemedlade patienterna, där det inte är ovanligt att man kommer med ett medvetslöst barn med långt gången meningit, men kanske ska man snarare tänka på det såsom en positiv utveckling som i framtiden kommer att kunna generaliseras mer i populationen.

Jag blev chockad över mängden administrativt arbete när jag började jobba som läkare hemma, men kära kollegor, det är ingenting emot hur det är här!
Visst, NDR-registret är inte aktuellt, frågorna om motion är få, men varje journalblad skrivs för hand och en fullständig journalanteckning görs varje dag på ronden. Varje labremiss (en för varje rör) ska nogsamt fyllas i med namn, adress, ålder, kön, frågeställning osv och detsamma gäller naturligtvis alla andra remisser såsom röntgen eller hjärtekon. Labprover och venflonsättning sköts av läkarna, som sedan även märker varje rör och beställer proverna i datorn. Därefter, när svaret kommer, ska proverna skrivas in i journalen. Jag skötte igår all pappersexercis kring en svårt sjuk patient med sepsis, och jag skojar inte ett dugg när jag säger att det tog mig två hela timmar. Det är då inte svårt att förstå att arbetsdagarna blir långa för underläkarna.