tisdag 13 januari 2015

Sjukhuslivet i bilder - Trivandrum Medical College Hospital

Under denna båge passerar vi dagligen in i sjukhusområdet med vår chaufför som kör oss till sjukhuset. Trafiken är livlig och fotgängare, mopedister, rickshaws, bilar, bussar och ambulanser lyckas hitta någon sorts ordning i det tutande kaoset som pågår.


Utanför sjukhuset vimlar det av apotek och affärer som säljer sjukvårdsattiraljer. I princip allt går att köpa. Rullstol, kryckor, droppställning, sprutor, läkarrockar, stetoskop och kirurgiska instrument. 


Eftersom det inte finns några undersköterskor här, så är det "by-standers", alltså anhöriga till patienter som får ta hand om all omvårdnad på avdelningen och själva får köpa all sorts omvårdnadsmaterial som lakan, liggunderlag, handduk, hinkar, matlådor, potta, urinflaska mm.


En hel del tid i början tillbringas i detta anspråkslösa rum i väntan på professorn på internmedicin. Här har vi kollat på youtubeklipp, läst böcker, förhört varandra om patienter, pratat om svensk och indisk sjukvård, skämtat med nervösa AT-läkare i väntan på bedömning och ... --->


---> ... blivit väl omhändertagna av professorns underbara sekreterare Baby. Ja hon heter så. Utan att prata ett ord engelska lyckas hon ta oss överallt på sjukhuset leendes och underlätta tillvaron. 


Detta är Female Ward på internmedicin. Stiltje före morgonronden. Fläktar i taket flyttar på det 30-gradiga dammet i rummet. Det finns plats för ca 60 bäddar, men vissa dagar kan det vara upp till 150 patienter inlagda. Då ligger det två patienter i varje säng och några på golvet, mellan sängarna.  


Klockan är 9. Morgonronden på Female Ward är igång. Ett kluster av läkare rör sig längs sängarna. Anhöriga står redo rakryggade i väntan på den vita virvelvinden.


Male Ward på internmedicin är den finaste avdelningen. Nyrenoverad förra året med vita skinande väggar, fräscha fläktar och bra belysning. Här pågår sköterskornas medicinutdelning före morgonronden. Till skillnad från Female Ward, får anhöriga av motsatt kön vistas här. En vakt ser till att varje patient bara har en anhörig vid sängen, då det lätt blir fullt med folk på avdelningen.


Medicinvagnen. En sköterska förbereder antibiotika-dropp till en patient.


Den jovialiska Dr Padma Kumar rondar en patient med ischemisk hjärtsjukdom. Den långa EKG-remsan granskas snabbt och vant av honom strax före förhöret av oss ST-läkare och AT-läkare som omringar patienten. 


Ronden på internmedicin består mest av patienter med ischemisk hjärtsjukdom, stroke, KOL, diabetes mellitus typ2, infektioner som Dengue och pneumoni samt en hel del självskadebeteende i form av sönderfrätta esofagus och ventriklar då patienter druckit bekämpningsmedel och saltsyra i syfte att ta livet av sig.


Under ronden redogör ST-läkarna alla kliniska observationer, lab-resultat och röntgenundersökningar som de förberett för överläkaren, som sedan beslutar om fortsatt vård och behandling. Här granskas röntgen av lungorna på en patient med trolig lungcancer.


Dagarna är fulla av intryck med intensiv närvaro och spetsade öron. Glädjen var stor över det något gömda fikastället för lite avkoppling med extremt sött kaffe, mangoläsk och "vada", en sorts doughnut av linser.


Detta är ICU - intensive care unit. Här finns 8 bäddar för de allra sjukaste patienterna på internmedicin och infektion. De flesta ligger i respirator. Avdelningen är tämligen sliten, men stämningen är lugn. Inga anhöriga får närvara här. Även här saknas handsprit vid sängarna och i rummen. Läkarna har privata kläder och man byter skor till flipflops som bara får användas här.



Patienternas journaler och röntgenbilder ligger i en "journalpåse" som följer med dem. Datorjournaler finns ännu inte på denna klinik. Respiratorvärden, vitalparametrar, labvärden, EKG mm skrivs in noggrant för hand i en loggbok.



OPD - out patient departement - öppenvårdsmottagning för internmedicin består av två stora byggnader med ringlande köer utanför. Varje dag kommer 100-tals patienter som remitterats hit från andra sjukhus, vårdcentraler och avdelningar. Någon tidbokning finns inte, utan det är drop in. Varje mottagning och avdelning har en egen OPD-dag, exempelvis njurmedicin måndagar, reumatologi tisdagar, kardiologi onsdagar osv. De allra flesta får träffa en läkare samma dag. Annars får de köa tidig morgon veckan därefter.



Dr Ajith är en av överläkarna på medicinakuten. Han jobbar oftast i 12-timmars pass, från kl 8 till kl 20, och hur stressigt det än är bemöter han oss och patienter lika lugn och glad i att få undervisa. Patienterna flödar in och bedöms snabbt vid ett bord, ofta omringade av anhöriga och andra patienter på vänt. Akutjournalen är en lapp med ett par handskrivna rader.


Tillsammans med två "house-surgeons" som är stationerade AT-läkare på akuten och en till två ST-läkare i intenmedicin sköts den livliga akutmottagningen med över 300 patienter/dag. Patienter rullas in på bårar och rullstolar från ambulanser, blandade med de mer friska gående. Någon första triage finns inte, utan de påtittas direkt av någon av läkarna.


Inne på akutrummet finns plats för ca 5 allvarligt sjuka patienter med 2 respiratorer. Medicinförrådet på akutrummet består av allt nödvändigt för livsuppehållande åtgärder.


Med tanke på pågående Ebola-epidemi i Västafrika har myndigheterna vidtagit åtgärder i form av information och kontroll av misstänkta fall på alla stora flygplatser. På sjukhuset är denna skylt strax utanför akutrummet den enda vi har hittat. Texten är på engelska trots att många patienter bara kan läsa det lokala språket malayalam. Tanken på en Ebola-epidemi i Indien är en hisnande skräckscenario av dystopiska former.


På sjukhusområdet finns ett fåtal oaser av grönska, där daglig klädtvätt och avfallsförbränning pågår. Anhöriga får se till att tvätta säng- och patientkläder och tömma sopor.   


 
Fackföreningsandan är stark i socialistiska Kerala. Här ser vi ett stort demonstrationståg av strejkande AT- och ST-läkare (kvinnosektionen, männen gick framför) som kämpar för bättre villkor. Utbildningen är tuff, med en knapp lön och arbetstider mellan 12-24 h/dag samt en ny lag som tvingar statligt anställda AT-läkare att tvingas arbeta ett år på ett statligt sjukhus, även på landsbygden, innan de kan söka ST. Vad denna en-dags-strejk ledde fram till vet vi ännu inte.