Pepp!

Nää, vad deppigt det har blivit här ett tag. Nu ska ni få nåt gulligt!
Jag har nu börjat på pediatriken, och det är faktiskt en helt annan värld än internmedicin. Här rondar specialister med at-läkarna i princip varje dag, här ligger inga patienter på golvet, förvisso fler i samma säng, men ändock inte på golvet. Här finns fantastiska människor bland specialisterna som orkar flirta och kela med barnen. Jag förstår att det blir såhär, barn tar fram goda sidor hos oss människor och det är, precis som hemma, mer tröstlöst att jobba med svårt sjuka internmedicinska patienter. Här kan man ju dessutom i så många fall bara konstatera vad som är problemet och vad man skulle kunna göra i den bästa av världar (eller i Sverige...). Så, jag förstår internmedicinarna men jag älskar barnläkarna.

Dr Mlay som tvingades ronda med denna lilla sötnos på armen, efter att hon drabbats av akut förälskelse.