Rabies

På ward A hade vi, precis innan jag började där tyvärr, ett fall av fulminant rabies. Detta är ovanligt även här, om än inte lika extremt sällsynt som hemma förstås. 

Patienten var en tidigare frisk 4-årig pojke. En månad innan ankomst till sjukhuset hade han blivit biten ganska illa av en hund i benet. Pojken bodde med sin mormor och morfar, och mormodern tog pojken till en lokal vårdinrättning. Man rengjorde och lade om såret där, men sade att hon var tvungen att ta pojken till Dar es Salaam och Muhimbili hospital för rabiesvaccination. 

Pojken mådde dock i övrigt bra och familjen hade inte pengar till bussresa till Dar, sjukvårdskostnader och medicinkostnader, så därför avvaktade man hemma. Efter ett par veckor började pojken få balansstörningar och bli allmänt klumpig. Ytterligare någon vecka senare blev han personlighetsförändrad, lättretad och aggressiv. 

Vid ankomsten till sjukhuset var han svårt agiterad och fysiskt aggressiv. Han hade den typiska hypersalivationen, men inte så mycket av hydrofobi. Man konstaterade rabiesinfektion men tyvärr också att det inte var så mycket annat man kunde göra än att sedera pojken med benzoediazepiner och Haldol. 

Pojken levde bara något dygn efter ankomst till sjukhuset, dessvärre hann han bita sin farfar innan han gick bort. Farfadern var ju dock lyckligtvis på Muhimbili då, och kunde få postexpositionsprofylax.