Ward 6

Den gångna veckan har jag tillbringat på ward 6 och tillsammans med AT-läkare T haft hand om patienter med infektionssjukdomar och lungsjukdomar. ST-läkarna är fortfarande borta på grund av examinationsperioden, så AT-läkarna är själva på avdelningarna med undantag av major ward rounds två ggr i veckan. Denna vecka var dock en av dessa ronder inställda, på grund av att specialistläkaren var involverad i examinationen av ST-läkarna.  

Detta är naturligtvis väldigt tungt för AT-läkarna, som får bära ett ansvar som ligger långt utanför deras kompetens, oavsett hur duktiga vissa av dem är teoretiskt. De olika AT-läkarna jag träffat har valt olika överlevnadsstrategier för detta, vissa anlägger en sorglös "Hakuna matata"-inställning, vissa smalnar av sitt differentialdiagnostiska tänkande och kör stenhårt på en enda linje och vissa anlägger en arrogant och osårbar attityd. Dr T:s försvarsmekanism var dock lite ur funktion under delar av denna vecka, och jag kunde verkligen både förstå och känna hennes frustration över både sin egen otillräcklighet och sjukhusets knappa resurser. Just denna vecka saknas möjligheten att ta CD4 på HIV-patienterna, vilket gör det väldigt svårt att bedöma deras sjukdomsförlopp och vidare behandling. 

En av patienterna jag träffat var en äldre man, ca 75 år. Han hade hostat blod under det senaste året, men inte sökt förrän väldigt sent i förloppet. På lungröntgen sågs stora förtätningar som ingav starka misstankar om malignitet, och ultraljud visade stora tumörmassor vena cava inferior. Det planerades bronkoskopier och biopsier, men mannen satte bestämt stopp för detta. Han förklarade för dr T att han var en lyckligt lottad man, att Gud gett honom många år och många barn och att han nu ville åka hem till sin son och dö i lugn och ro. Så skedde, och det var nog både han och vi väldigt nöjda med. 

/Ylva, Dar es Salaam

Uttalade kollateralvener pga tumörtrombos i vena porta. Patienten har godkänt bilden.