Endokrinologen

Idag har det varit den första riktigt vanliga arbetsdagen sedan vi kom hit. Jag är denna vecka placerad på endokrinologen, och Anna och Hedvig är båda på pediatriken. Vi har alla idag också haft en ganska jobbig dag med mycket sjuka patienter, som inte fått den vård och behandling som de skulle behöva.
På pediatriken har det varit inskrivningar idag. Detta sköts av läkarstudenter, utan någon större back-up från seniora kollegor. På hela sjukhuset saknas för närvarande "residents" (ungefärligen ST-läkare), för de har studieperiod inför ett stort slutprov.
Min morgon började med jourrapport från helgen. Varje dag är det två "interns" (ungefärligen AT-läkare) som har jour och ansvarar för att skriva in patienter som kommer till sjukhuset antingen via akuten eller remitterade från annat mindre sjukhus ute i landet. De blir också uppringda ifall någon patient blir dålig på avdelningarna.
De interns som varit jourer under helgen fick presentera sina fall för två seniora läkare, troligen specialister. hur man levererar kritik är något som skiljer sig kraftigt emot vad jag är van vid. En av AT-läkarna som lagt in ett fall av oklar förvirring fick en lång och grundlig utskällning, vilket måste ha varit obehagligt för honom, men han fick ju samtidigt en feedback som vi sällan får i Sverige där det mesta man gör är "bra".
Därefter var det dags för rond, och idag rondade jag tillsammans med en intern, som på grund av sin frisyr gick under smeknamnet "Afro-man". Normalt sett rondar interns tillsammans med residents, men nu är ju som sagt residents borta, så nu är interns alldeles på egen hand. Tyvärr så är det bortom allt tvivel att det är ett för stort ansvar för i alla fall de flesta av dem. Jag minns såväl hur det var på det första jobbet efter grundutbildningen, och då har ju vi ändå en väldigt kliniskt inriktad läkarutbildning i Sverige, så jag förstår verkligen att det är enormt svårt, men inte desto mindre leder det till att patienterna får en bristfällig behandling. Det var svårt att bara gå med och observera idag, vilket jag hört många andra som varit här vittna om också. Vi har ju ingen licens för att praktisera medicin i Tanzania, utan kan bara gå som auskultanter, men jag har ju svårt och neka till att ett eller annat tips kunnat slinka över mina läppar.
Jag träffar många diabetespatienter här på endokrin, och dessa känner jag ju mycket väl till hemifrån. Generellt har patienterna mer komplikationer tidigare här, sannolikt dels på grund av compliance, man äter mediciner när man har råd, och dels på grund av senare upptäckt av typ 2 diabetes.
Imorgon blir det major ward round, vilket innebär att specialistläkaren dr Mohamed kommer att vara med. Jag är rädd att han inte kommer att vara nöjd med den behandling några av patienterna fått.