torsdag 27 mars 2014

"this is india, everything can happen"

Tiden går så fort när man har roligt... Det var visst ett tag sedan jag skrev. Har nu tillbringat snart tre veckor på medicinkliniken och det är fantastiskt spännande, sorgligt och ofta ganska upprörande. Ju längre tid vi spenderar här desto mer förståelse får man för människorna och kulturen här. Har träffat en ung man 22 år på avdelningen som fått diagnosen akut leukemi och han behöver omedelbart flyttas till ett annat sjukhus för att få tillgång till den vård jan behöver. Dagarna har dock gått, utan att han har flyttats och tyvärr har han bara blivit sämre med sjunkande blodplättar och mycket problem med näsblödningar. När det äntligen blev bestämt att han skulle flyttas igår hade dock hans farmor plötsligt gått bort och familjen vill därför absolut ta hem honom innan man flyttar honom till det andra sjukhuset för fortsatt vård. Desperat försökte vi få läkarna att förklara att pojken kan dö om han inte kommer under behandling snarast men förgäves. Hade det bara handlat om pengar så hade vi kunnat lösa det och betala för honom men mot kulturen står vi maktlösa... Det är också fascinerande hur utbrett fuskandet är - att 1-års STn förfalskar 3-års STn underskrift för att slippa obligatoriska moment ses som en självklarhet och inför den kommande "inspektionen" som kan komma när som helst tvingas underläkarna att förfalska 1000-tals journaler för att det ska se ut som om patients talet är större än vad det är och att de därigenom ska få större anslag. Sammanfattnigsvis så börjar vi inse att allt kan hända i Indien och lagar och regler är till för att brytas. Korrumptionen finns överallt. Vi blev lite glada när vi såg vårt första rödljus här i ujjain tills vi insåg att alla bara kör rakt förbi... "This is India, everything can happen" som våra vänner brukar säga när vi chockeras över hur saker fungerar här. Senaste dagarna har det mest varit fokus på kandidaternas examen. Alla patienter med intressanta fynd har flyttats till en avdelning där de använts som objekt till examen. Övrig vård har legat lite på is senaste dagarna. Vi håller dock mest till på intensiven där vården fortfarande igår. Fick i vekan in en ung man som insjuknat med feber, huvudvärk och nackstelhet. Har aldrig någonsin tidigare sett sådan nackstelhet. Han var så stel så det inte gick att röra huvudet det minsta och när jan försökte sätta sig upp föll han direkt eftersom han inte klarade av att parera det minsta. Det gjordes en lumbalpunktion och det tömdes sig då rent var i stället för genomskinlig likvor. Tyvärr hade man inte gett honom steroider eller tillräckligt bred antibiotika från början så chansen att han ska klara sig ur detta utan hjärnskador är minimal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar