En pojke dog inatt

Som jag skrev igår så har senaste dagarna dominerats av. Kandidaternas slutexamination och patienter med intressanta fynd har använts för detta. Jag nämnde dock aldrig att jag och Karin deltog till viss del eftersom en extern bedömare ville att vi skulle följa med och ha åsikter om examens genomförandet. Head of department försökte få oss att gå därifrån eftersom det skulle vara konfidentiellt men den externa professorn vidhöll att vi skulle stanna. Efter ett tag kom vi till en ung man med kraftig skolios och extremt deformerat bröst efter en dåligt behandlad tuberkulos som liten. Patienten var kraftigt dyspnoisk och satt hängande över en kudde för att kunna andas. Trots detta la man honom ner för att kandidaten skulle kunna palpera buken. Patienten hade svårt att få luft. Karin försökte påpeka för prfessorn att patienten borde flyttas till intensiven och inte vara med under examinationerna. Efter detta kom plötsligt en av underläkarna till oss och berättade att man ringt från intensiven och ville att vi skulle komma dit. Ingen på intensiven hade Dock ringt efter oss och vi fick då besked om att det var en läkare på mottagningen som ville träffa oss. Väl där fick vi besked om att head of department inte vill att vi är med under examinationerna eftersom vi sinkar professorn och det är en konfidentiell process. Imorse fick vi höra att den unga mannen (han såg ut som 15 men var tydligen 25) dog under natten. Kl 8 igår kväll hade han flyttats till intensiven pga kraftig dyspné men man hade inte kunnat rädda hans liv. Sista dagen i sitt liv fick han alltså tillbringa som objekt åt kandidater och tvingades utstå onödiga undersökningar. Detta är nog det sorgligaste vi har fått se än så länge och just nu är vi så upprörda att vi inte kan fokusera på nåt annat. Hur många liv ska få gå till spillo pga dessa maktlystna heads of department som inte tolererar att bli ifrågasatta??

"this is india, everything can happen"

Tiden går så fort när man har roligt... Det var visst ett tag sedan jag skrev. Har nu tillbringat snart tre veckor på medicinkliniken och det är fantastiskt spännande, sorgligt och ofta ganska upprörande. Ju längre tid vi spenderar här desto mer förståelse får man för människorna och kulturen här. Har träffat en ung man 22 år på avdelningen som fått diagnosen akut leukemi och han behöver omedelbart flyttas till ett annat sjukhus för att få tillgång till den vård jan behöver. Dagarna har dock gått, utan att han har flyttats och tyvärr har han bara blivit sämre med sjunkande blodplättar och mycket problem med näsblödningar. När det äntligen blev bestämt att han skulle flyttas igår hade dock hans farmor plötsligt gått bort och familjen vill därför absolut ta hem honom innan man flyttar honom till det andra sjukhuset för fortsatt vård. Desperat försökte vi få läkarna att förklara att pojken kan dö om han inte kommer under behandling snarast men förgäves. Hade det bara handlat om pengar så hade vi kunnat lösa det och betala för honom men mot kulturen står vi maktlösa... Det är också fascinerande hur utbrett fuskandet är - att 1-års STn förfalskar 3-års STn underskrift för att slippa obligatoriska moment ses som en självklarhet och inför den kommande "inspektionen" som kan komma när som helst tvingas underläkarna att förfalska 1000-tals journaler för att det ska se ut som om patients talet är större än vad det är och att de därigenom ska få större anslag. Sammanfattnigsvis så börjar vi inse att allt kan hända i Indien och lagar och regler är till för att brytas. Korrumptionen finns överallt. Vi blev lite glada när vi såg vårt första rödljus här i ujjain tills vi insåg att alla bara kör rakt förbi... "This is India, everything can happen" som våra vänner brukar säga när vi chockeras över hur saker fungerar här. Senaste dagarna har det mest varit fokus på kandidaternas examen. Alla patienter med intressanta fynd har flyttats till en avdelning där de använts som objekt till examen. Övrig vård har legat lite på is senaste dagarna. Vi håller dock mest till på intensiven där vården fortfarande igår. Fick i vekan in en ung man som insjuknat med feber, huvudvärk och nackstelhet. Har aldrig någonsin tidigare sett sådan nackstelhet. Han var så stel så det inte gick att röra huvudet det minsta och när jan försökte sätta sig upp föll han direkt eftersom han inte klarade av att parera det minsta. Det gjordes en lumbalpunktion och det tömdes sig då rent var i stället för genomskinlig likvor. Tyvärr hade man inte gett honom steroider eller tillräckligt bred antibiotika från början så chansen att han ska klara sig ur detta utan hjärnskador är minimal.

Hudkliniken

Har nu tillbringat 1 vecka på hudkliniken. Har sett skrämmande många fall av lepra. Enligt statistiken ska lepra vara i sjunkande i Indien men enligt de husläkare jag talar med så tycker man sig se ett ökande antal patienter och med tanke på att man i princip inte har någon journalföring eller för någon ordentlig statistik över patienterna så finns väl risk för att statistiken inte stämmer. Behandlingen är en multidrug terapi och behandlingstiden 6 mån - 1 år. Det ska finnas uppföljning och i vissa fall även övervakning av tablettintag i vissa fall men inte alls lika utbrett som vid tuberculos där man har ett gediget program med "DOT" directly observed therapy dit patienterna måste gå för att ta sina tabletter. Fick dock siffror på att hela 96% inte fullföljer sin tuberculosbehandling trots detta och då är det kanske inte så svårt att förstå att leprabehandlingen fallerar också. Enligt mina kollegor här är kunskapen om lepra inte alls lika utbredd i befolkningen som vid tuberculos. Jag antar att vidden av fattigdom och vad det innebär att vara analfabet är ungefär lika svårt för oss att förstå som det är för professorerna här att förstå att vi arbetar annorlunda och har andra problem i Sverige... Nästa vecka väntar internmedicin. Då ska jag och Karin stångas tillsammans mot hierarkin...